Dom här dagarna när man verkligen vet att man typ måste städa men är så otroligt trött så att man inte orkar?
Idag är en sån dag, och det är inge bra för mitt rum är i allvarligt behov av en rejäl städning men jag har verkligen ingen motivation eller ork till att göra  det.
Och eftersom jag inte städat mitt rum ordentligt på 2 månader eller mer, jag har liksom bara småplockat då och då och damsugit. Så är det allt annat än bra, så är det någon som har lust att komma och ge mig lite motivation till att städa eller som kanske vill städa mitt rum?

Suck, ska lägga mig och ta en powernap sedan försöka börja med städningen, och bli irriterad så jag kommer vara irriterad när jag ska se på HP ikväll, nä ingen bra kombo. Städning imorgon?

Jag fick en impuls att bloggjust nu, för jag fick en fånigt barnslig känsla.
Alltså känslan när en av Sveriges mest omtalade twittrare retweetar en av mina Tweets, jo jag måste erkänna att det kändes bra "publicitet". För det är faktiskt lite status, eftersom mitt twitternamn syns mycket då!
lite barnsligt jag vet, men lite kul är det ändå!

Hur som helst har jag lyckats hämta mitt ID-kort idag, men planen med att jag skule sola gick ju åt skogen eftersom det inte alls var sol idag som jag hade hoppats på. Och att jag skulle städa, det gick som väntat itne särskilt bra, men jag har ju hela kvällen på mig också! Så det kommer nog tror jag!
Men just nu sitter jag och föjer uppdateringarna på twitter om ONOFF's konkurs!
Så ja, det är vad jag orkar just nu är fruktansvärt trött på köpet också :/

Idag känner jag mig lite dålig, rent allmänt faktiskt, känner att jag inte har dugit till idag, vilket känns jobbigt.
Jag har mycket ambitioner som jag vill nå upp till, men värmen gör att jag kokar, och inte kommer för mig att genomföra dem.
Jag har massor av saker jag måste göra, som att typ städa mitt rum, tvätta och få ordning på allt runt om kring mig, men det är för varmt för att jag ska klara av det..

Sedan känner jag mig frustrerad över att jag gör ALLT jag kan för att få ihop ett möte med min DS, men det känns som deras ambitioner inte är lika höga som mina, nu är det inte alla jag pratar om en vissa, jag nämner inga namn.
Men det är jobbigt när jag gör allt jag kan för att få tag på personer utan att få något svar, det gör mig så less på något sätt.

Jaja, planen för imorgon är att jag ska hämta ut mitt ID-kort, sola, försöka hitta någon som vill dra och bada med mig, och förmodligen börja städa mitt rum och kanske tvätta.
Ja, med andra ord förväntar jag mig att det ska vara bra väder!

Men nu måste jag sova, godnatt!

Det finns mycket att säga om det som har skett, men jag undrar om det finns lika mycket att säga om det som kommer ske. Jag tror det finns mer att säga om framtiden, det är lättare att beskriva så andra förstår, det som har hänt går ju trots allt inte att återberätta så andra kan förstå, hur mycket jag än vill att andra ska förstå att det jag upplevt är helt fantastiskt så blir det ju aldrig samma känsla som att själv uppleva det.
Jag vill fokusera på framtiden, planera min framtid. Blicka långt framåt för jag har planer på var just jag vill göra när jag har gått ut gymnasiet. Jag vill göra det nu, och jag vill att det här året ska gå snabbt, så jag kan börja genomföra alla mina planer.
Samtidigt är jag rädd för det som kommer, för tiden efter gymnasiet är stor, vad händer då och hur ser min framtid ut då? Jag vill inte att det ska ta lång tid innan jag är där, för jag vill uppleva allt på en gång.


Okey flummig inledning på ett inlägg som jag hade planerat skulle bli kort!
Jag planerar resa till Stockholm, om än så bara för en dag, det är faktiskt redan bestämt att jag ska dig, så om någon känner för att de vill träffa mig den 25e Juli så kan ni ju höra av er, jag lär inte ha så mycket planerat.
Dock har jag preliminärbokat en fika med en person, eller ja hur vi nu ska se på de, vi skulle se om hon kunde då!
Annars lär jag hitta på något annat kul, för det finns ju en del roliga människor i Stockholm ändå.

Vad mer har jag att säga, mer än att värmen är jobbig när man är sjuk och vill sova? Ja, jag kan säga det att jag ska till Ske-å och käka glass imorgon.
Så nog om det, godnatt mina vänner!

Kär och galen brukar man säga, inte sant? Men min fråga är då, kan man vara kär i en organisation, för det är just precis vad jag är! Om det är för att jag är inne i någon slags UNF-flow vet jag inte, men jag älskar UNF, jag känner bara att jag precis insett varför jag lägger ner så otroligt mycket tid på den här organisationen.
Att vara på kongressen gjorde att jag fick upp ögonen ännu mer. Kongresserna kommer alltid som lägligast, den tiden då jag känner att mitt engagemang börjar tunnas ur. Och kongresserna gör alltid så jag börjar brinna för rörelsen igen. Och det är dom stunderna när jag inte alls förstår varför jag ens är medlem i rörelsen, det är då jag tänker på hur fantastiska kongresserna är!
För att se 1000 Nykterister samlade på ett och samma ställe, jobba för samma sak och mot samma mål, det ger mig rysningar!

---

Men inte nog med att kongressen gav mig UNF-flow, jag har flow inom allt nu känner jag. Jag är så otroligt peppad på allt, har grymma planer och jag sätter igång med dem också. Annars brukar det inte komma längre än till tanken.
Men nu är jag igång, och har tänkt hålla igång!
Jag har tänkt börja engagera mig i poltiken eftersom det ändå är något som intresserar mig, jag menar om det inte var det, varför skulle jag då lägga mina dagar på att följa almedalsveckan?
Precis, det är intressant, det är kul och jag vill kunna påverka Sverige!

Nog om det, nu ska jag sova!

Det här med värme är ändå ganska fascinerande, vi klagar när det inte är varmt och vi klagar när det är varmt.
Just nu vill jag inte klaga på värmen, för jag älskar den egentligen, men att det är så här varmt när jag bara orkar sitta i solen i 50 minuter för att jag är sjuk. Nä då är det inte så roligt måste jag säga.
Men min plan är att jag ska vara frisk imorgon och att det ska vara lika fint väder som nu. Och då är planen att jag ska gå till stan och hämta min cykel och sedan försöka hitta på något med nå folk!

Men eftersom jag för närvarande inte alls är frisk och jag inte har någon egentlig ork tänker jag lägga mig och se på den nyaste Irene Huss filmen och bara ta det lugnt innan jag ska blogga på min nya blogg!
Så nog om det!

Jag föll i fällan om att göra en ny blogg, den här gången har jag tänkt hålla det också, och ha den bloggen till vad tanken med den är. Jag kommer ha kvar den här bloggen så klart, jag ger inte upp den efter 4½ år, det skulle vara lite fult. Men min nya blogg kommer att vara en mer seriös och officiell blogg, som jag verkligen vill att folk ska läsa.
Jag gjorde bloggen igår, och skrev då om mig själv, om UNF och ett inlägg om varför jag skapade bloggen.
Sedan skrev jag ett inlägg som kommer vara lite av den inriktningen jag kommer att ha på den bloggen.
Jag skrev närmare bestämt om alkohol och idrott. Nu är det dock inte det min blogg ska handla om utan jag kommer att skriva om UNF-relaterade saker.
Och jag känner mig stolt över resultatet, jag har sammanlagt haft 52 besökare på inte ens ett dygn, det är mer än jag har på typ en vecka på den här bloggen, så ja jag är nöjd med resultatet.

---

Idag är jag på blogghumör.
Jag konstaterar massor av saker idag, som att sommarlov gör att jag glömmer bort att äta lunch? Klockan är 2 och jag har inte ätit lunch än, men jag ska, har en halstablett i munnen, så orkar inte just nu, men efter det ska jag trycka i mig något mer matigt. Det är ändå nästan 4 timmar sedan jag åt. Hur kan man glömma bort att äta egentligen?

Men det var inte det jag ville blogga om nu, jag vill blogga om att jag har för mycket ambitioner ibland, men det är bra med ambitioner. Och just för närvarande är jag inne i världens flow, har massor av saker jag ska göra. Bland annat, fixa en hemsida, men det är inte särskilt prioriterat, jag ska beställa bilder, skicka mail, planera grymma saker men grymma UNFare. Och mycket mycket mer.

Sedan är det som så, att jag får ofta höra att jag borde börja engagera mig politiskt, kanske är det för min argumentationsförmåga, och att jag verkligen har förmågan att stå upp för det jag tycker, jag vet inte. Men jag får ofta höra att jag borde engagera mig.
Jag har inte varit intresserad tidigare, men nu, efter kongressen är jag helt plötsligt jätte taggad och kollar upp olika partier.
Vad som hände är en bra fråga, kanske var det viljan att förändra vårt samhälle som växte i förhandlingssalen, ja jag vet inte, men något hände!

---

Min spontana känsla är "JAG VILL GRÅTA", för varför tar kongressen slut så snabbt, och varför bor alla så förbannat långt bort?
Särskilt de personer som jag känner att jag verkligen vill kunna ha en bra kontakt med? Alltså de personer som utan att egentligen göra något lyckas få mig mig att må bra utan att egentligen göra något,
Utan dessa personer är saker lite jobbigare, och det är klart även om de är nya, och jag inte hinner "binda fast mig vid dem" så vill jag inte tappa kontakten med dem, för att tappa kontakten med en person som är otroligt trevlig, det vill väll egentligen ingen göra?
Men just nu är jag glad att jag har gjort det jag kan för att fortsätta hålla kontakten med just den här personen nu.
Och eftersom jag älskar alla mina läsare kan ni väl hålla tummarna för mig!

---

Ursäkta kluddigt inlägg, men jag orkade inte göra 3 olika inlägg idag :S

Jag ligger nerbäddad i min säng med halstabletter och näsdukar i högsta hugg, med en hals som känns värre än ett rivjärn och en näsa som känns som ett vattenfall. Har med andra ord gått och blivit sjuk, och det känns allt annat än roligt.
Men jag valde inte detta tillfälla att blogga för att jag ville klaga utan av en helt annan anledning. Delvis för att jag inte haft orken tidigare idag och jag nu ville skriva medans jag har lite flow, men mest för att jag är hemma från en underbar vecka i Åre, och det är den jag har tänkt skriva om i det här inlägget!

Jag vet egentligen inte var jag ska börja, förutom att jag vill börja i början av kongressveckan. Men det är lättare sagt än gjort, för jag kan ju inte skriva allt, så vad vill jag egentligen skriva?

Men jag börjar med resan till Åre som tog sin tid och jag "sov" ungefär 2½ timme och trodde jag skulle klara mig på det. Det var innan jag insåg hur lång dagen skulle bli. Efter att ha varit vaken i över ett dygn började vi med ombudsskola vid ett tiden, och redan då trodde jag att klockan var 8.
Så jag härdade mig igenom första dagen och somnade redan halv 9. Så själv började man kongressen med 11 timmars sömn!

Något vi inte ska glömma att berätta om är den fantastiska FS-showen som med största sannolikhet fick de allra felsta av oss som närvarande att vika oss av skratt när Vidar berättade om sin skit-historia, ja förmodligen var det fler än jag som näst intill grät i slutet av den historian!
Ja FS, ni är verkligen hysteriskt roliga!

Den fantastiska Supergalan ska jag inte heller glömma, och inte ni andra heller. För UNFare, ni är grymma, ni gör ett fantastiskt jobb! Och ni är dom som får andra att vilja drivas, vi peppar varandra, vi stöttar varandra OCH vi får varandra att växa och utvecklas!

I övrigt flöt kongressen på, sakta(!) men säkert. Och för min del spelade det ingen roll att de 102 ordningsfrågorna vi haft fram till torsdagskvällen dragit ut på tiden. Vist är det klart att vi hade kunnat varit betyldigt mer effektiva än vi var då många av dessa ordningsfrågor varit lite "onödiga".
Men eftersom jag älskar UNF och demokrati är kongressen något jag älskar mer än något annat, så att sitta i förhandlingar länge gör inte mig något!

Vi har diskuterat fältkonsulentsystem i ett flertal timmar, beslutat om ett nytt system i en otroligt jämn omröstning. Vi har haft ett flertal genusdiskussioner, som varit väldigt omtalat på #unf11.
Lyssnat till ett intressant tal av Lars Ohly.
Suttit i förhandlingar hela dagarna, varit trötta och slitna men diskuterat det vi brinner för.
Haft mötesordföranden som fått hela förhandlingssalen att vika sig av skratt.
Vi har näst in till gråtit av skratt för att vidar pratat i falsett.
Vi har partat halva nätterna och festat nyktert!
Sjungit och kört droger gör dig passiv!
Vi har visat hur grymma vi verkligen!
Varit baknyktra!
Och sist men inte minst så har VI beslutat om UNFs framtid de kommande två åren!

Det har varit en fantastisk kongress på alla sätt och vis, som de alltid är! Jag har fått nya kontakter, haft många intressanta samtal, fått nya erfaranheter och utvecklats som person. Jag har fått nya amibtioner och viljan att utvecklas och växa, för nu vet jag än mer var jag vill lägga allt mitt engagemang!

Sist men inte minst har jag konstaterat att jag älskar UNF mer än jag älsar något annat! Jag kan spendera all min tid åt det jag brinner för, sitta i förhandlingar hela dagar trots att jag enbart sovit 2½ timme. För jag älskar vår organisation. Jag älskar vår demokrati, människorna och gemenskapen.
För ingen annan stans orkar jag vara uppe till halv 5 på natten och ha intressanta och vettiga diskussioner, för att sedan sitta i en förhandlingssal klockan 8 för att fortsätta diskutera och besluta om VÅR organisations framtid de kommande två åren! Inte på något annat ställe ser jag personer med sådan vilja att förbätta, att vara med och bestämma och göra vårt samhälle lite bättre! För hur många ungdomar i åldern 13-25 orkar sitta i en förhandlingssal 5 dagar i streck utan att tappa glöden, att fortsätta diskussionerna för att göra vårt samhälle och vår organsiation bättre! Vi är grymma och VI kan förändra samhället, VI kan visa vad vi går för, visa politikerna våra åsikter och övertyga dem om att VI har rätt! För vi vet vad vi pratar om och vi kan göra vår röst hörd!

Tack för en fantastisk kongress mina kära vänner!