Jag är den jag är, gör misstag gång på gång, sviker mig själv och låter det gå! Men jag orkar egentligen inte mer, men är för feg för att ge upp. Kan inte såra folk, även om den ibland är det rätta, det bästa för mig. Men känns som om det inte spelar någon större roll, utan att jag helst bara vill skita i allt det som är.
Förlåt om jag dig sårar, mina misstag är jobbiga, inte bara för mig. Jag ville inte. Och jag vet inte varför.  Men nu kan jag inte säga att jag ångrar mig heller, för svag och för klen, har inte den styrkan som jag borde ha där, för feg för svag och för klen.
Vet inte varför, men åh..
Jag vet jag är misslyckad och jobbig, men säg det gärna till mig igen, och igen. Låt mig höra dom orden om  och om igen.
Sparka och slå på mig, jag bryr mig inte längre. Smärtan, den finns där, men vem fan bryr sig, egentligen? Jag skiter i allt, jo det gör jag faktiskt. Sparka på mig, trampa på mig och slå mig, det gör ändå ingen skillnad längre. Det är som det är! Och jag har ingen ork att bry mig längre!

Tack för att du finns, och för att du stöttar mig! Skulle verkligen inte orka utan dig!
Du betyder oerhört mycke för mig <3

Nu ska jag dra mig härifrån, kram<3