Ni är älskade!

Jag sitter här inne i datarummet och fryser, och då menar jag verkligen FRYSER! Jag har halsmandlar som mest känns som tennisbollar eller golfbollar förnäravarande, och jag har en axel och ett huvud som inte heller är på min sida just nu.
Jag orkar inte vara sjuk så jag gör vad jag kan för att kurera mig faktiskt!
Midgård idag sög för att jag sabbade allt jue, och orkade inte gå med länge för det kändes som om jag hade feber så det sög ju totalt! SÅ jag satte mig och pratade med denise den tiden som jag var där ist!
Sedan drog jag in till stan o nördade mig på bibblan ett tag innan jag satte mig i bilen till umedalen, fick för en gångskull faktiskt skjuts. Var där ett tag och sedan satte jag mig på bussen påväg hem. Och jag kan lova att det inte är varmt ute faktiskt! Men nu börjar jag ha lite vett i huvudet och klä på mig ordentligt!

imorgon vet jag inget alls faktiskt. vet inte ens vilken tid jag börjar om jag ska vara ärlig faktiskt!
Men annars är det teater som gäller imorgon.


Bild från i sommras, sista kvällen på SummerCamp, fan vad jag saknar er<3 Ni bar som små syskon för mig, helt underbara! Ni gjorde verkligen summercamp värt! Hade jag kunnat hade jag lätt flyttat till er och vart ledare över er i eran scoutkår! SÅ underbara! Saknar er ska nu veta<3 Bilden får mig att bli tårögd! Fattar inte hur mycket en bild kan betyda för en! Ni är älskade!!!



Smärtan döljer sig innerst inne, den skrapar och klöser, det svider och skaver. Håller det inne skriken och gråten. Ingen får se, ingen får höra, vill inte veta, vill inte höra.
Som en film som spelas gång på gång, försöker stänga av, jag vill inte minnas. Vill inte veta att det är jag som är med i den filmen. Vill inte se, blundar och försvinner bort, bortom allt i det verkliga livet, flyr till en dröm värld där allt är bra. Där hilmlen är ljusblå och solen värmer, där gräset är grönt och barns springer barfota i det varma gräset.
Där jag slipper se det om och om igen. Där jag slipper tänka, och vara medveten om det.
Där folk slipper se mig, det är bara jag. Alla slipper mig, och det är lugnt.
För jag vill inte se, jag vill inte höra och jag vill inte vara medveten om det!
Låt mig försvinna bort så jag slipper se o höra! Finns ingen idé, finns verkligen inte det. Försöker, det gör jag verkligen.
Hur mycket jag än vänder och virder, försöker acceptera så går det bara inte.
Orkar snart inte längre!!

Tack för att du finns! För att du stöttar och peppar mig! Utan dig skulle jag aldrig orka, och det är verkligen helt ärligt!
<33

Nu måste jag sluta! KRAM<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback