Vill så gärna låte smärtan flyga iväg som en duva i skyn. Men något håller denna smärta kvar, något vill inte låta den flyga.
Den skriker efter frihet, smärtan vill ut. Men något hålldet den kvar.
Låt den få flyga, jag bönar jag ber. Vill inte mer smärte bära. Benen dom viker sig, faller ner på knä.
Snälla låt den få flyga! Smärtan som skriker och skaver. Men hur mycker jag än ber så finns den allt där, den svider och skaver, blir tyngre för varje sekund som passerar. Tyngre och tynge, mina ben klarar inte av att bära det själv.
Tyngden av smärtan jag bär inom mig.
Den svider och skaver. Gör ont som knivar som river. Får tårar att falla ner mot marken.
Redan skadad kropp, men smärtan är för mycket, vill slappna av. Förlåt.
Bara ett litet snitt och jag får slappna av för en stund.
Förlåt jag ville dig inte skada, nu blev det så här förlåt. 
Ärren blir fler, tyngden blir mer, försöker att hålla det gråt som jag har, kvar inom mig.
 Förlåt, för alla mina misslyckanden och misstag.
Jag ska göra mitt bästa.

---

Det är som så typsikt mig. Jag vet att jag klagar, och tjatar, jag vet att det finns dom som läser det här som bara tycker att jag klagar på hur jag mår. Men faktum är att jag skriver det inte av syftet att andra ska bry sig egentligen. Utan för att få skriva av mig, bara skriva bort det en stund!
Så att ni vet varför det verkar som om jag "klagar" i nästan varje inlägg.

Ska snart ner på Junis och ha teater med yngre gruppen. Eller ja vi får väl se hur det blir. Det verkade bara lite rörigt ikväll med vad som ska göras och så eftersom vi ska se någon teater pjäs idag också. Men vi får se hur det blir, allt löser sig nog, i hope (=
Ska försöka hitta mig nåogot att äta innan jag ska fara ner på stan, fast jag egentligen inte ens känner mig spec hungrig!
Men äta måste man. Iaf om man ska orka med allt jag gör ^_^.

Hade bild idag, drygt. Jag har inga idér på vad jag kan göra för något, eller jo, men det krävs jätte mycket tid åt det, och jag orkar aldrig engagera mig i att fixa det, fast jag ahr allting klart framför mig. Måste bara ta mig tiden till det, och den finns men jag lägger den tiden på annat, som absolut inte är lika viktigt. Te x som att skriva på bloggen.
 
Fick tillbaka SO provet idag också.  Jag vet inte om jag blev nöjd eller inte faktiskt. Fick G och jag vet att jag verkligen borde vara nöjd, men på något konstigt sätt så är jag inte det ändå. Men jag borde verkligen vara nöjd med G.
Hade 40 och G bar 31, VG 50,5. Och hade jag bara pluggat lite extra på det som jag hoppade öveer hela tiden så vet jag att jag hade klarat VG. Och det gör mig typ förbannad på mig själv.

Får nog tillbaka NO provet imorgon, kommer nog få G på det också, men jag vet inte. Man kan ju alltid hoppas på det iaf.
Det kändes som om det gick bra på det provet, bättre än vad det kändes på SO provet. Aja :P

Ska börja göra mig i ordning nu och pallra mig ner mot stan snart, fast jag inte har någon ork till det. Men men.
Aja, hare bra kram!


It´s okey, i think. But i don´t know! ;_;