Orkar inte titta längre. Orkar inte se allt det som händer runt om kring mig längre. Vill inte se, vill inte höra.
Vill förtränga det, som jag borde göra, men som jag inte kan.
Det snurrar runt och gör ont. Det är en smärta som är helt jävla outhärdlig, och jag bara vill ska försvinna.
Snurrar runt och gör ont, orkar inte längre med den smärta som är obeskrivlig.
Tårarna faller ner utför min kind tills det inte längre finns några tårar kvar.
Tårarna blir fler, och tyngden blir mer.  Orkar inte längre stå upp. Mina ben orkar inte längre bära den tyngd som jag har inom mig som gör så ont.
Som att släppa en 20 kilos betong klump över mitt bröst, som inte går att lyfta bort. Som ligger och skaver.
Vill bara glömma, orkar inte minnas. Vill inte vara kvar här, vill inte leva. Vill inte leva med den smärtan som skaver.
Jag orkar inte tänka, allt är ett trassel, vet inget längre, varken upp eller ner.
Känns som om någon tagit tag i mitt hjärta snurrat runt det och slitit ut det, kastat det mot marken och hoppat på det.
Så det gått i tusen bitar. Och jag kan endast titta på och känna smärtan som skriker. Och tårarna som rullar ner för min kind.
Och inget finns det jag kan göra. Så maktlös och svag. Ett underläge som inte går att övervinna. Jag vill inte mer se.
Helst bara sjunka genom jorden så jag slipper det se. Slipper läsa och slippa höra att det är mitt fel att det var jag som körde ett jävla spel. Att det var jag som bara lekte. Jag orkar inte höra hur jag har ljugit någon rakt upp i ansiktet. När jag vet att det inte ens är sant.
Eller kanske det var så trots allt. Tillslut orkar jag nog inte längre höra, ger med mig och ljuger och säger att det var så trots allt. Så världen får höra det dom vill.
Dom vet hur dom får en att lägga sig ner, får en att erkänna något som absolut är fel.
Så värdelös så ogillad. Kanske det trots allt är så att jag inte ska bli älskad och omtyckt av andra.
Kanske jag är värdelös och ogillad. Jag orkar inte höra det längre. Orden som skär i ens själ som knivar som sticker.
Att höra det ofta får mig att tro, att det trotsallt är så. Kanske dom har rätt ändå. När man får höra det så ofta så blir det en sanning som man tillslut tror på ändå.
Inget jag gör eller säger blir som planerat. Alltd något i det som blir fel. Alltid något som folket kan tracka på. Spelar ingen roll så finns det väll något.
Kanske det var jag som lekte en lek. Eftersom du nu säger så. Vill inte tro, men gör nog det tillslut iallafall.
Vill inte se veta elller höra. Men på någotsätt får jag veta den ändå. Att jag var värdelös och det är mitt fel att det blev som det blev. Jag orkar fan inte med det här någe mer.

---

Skolan idag, rätt slap och så. Hkk förta lektionen, mm riktigt nice, planerade examens middagen, det blir säkert as bra (=. Sedan typ matte. Och jag fattar inte hur jag kan ligga efter typ 30 sidor, orkar verkligen inte engagera mig i matten känns det som. Allt var bara jobbigt idag, sedan engelska skit, fattar inget. Orkar verkligen inte tänka alltså. Känns som om jag missat hela terminens engelska fast jag inte missat någon nästan.
Sedan skulle jag haft tyska efter lunch. Men drog ner på stan och träffa Linda. Orkade inte gå på tyskan, för jag har ändå tänkt välja bort tyskan eftersom jag inte fattar allt vi ska göra, och jag inte riktigt hänger med. Och jag tycker det är viktigare att lägga energin på annat än på tyskan om jag vill klara skolan det här året. SÅ jag gick till min lärare när jag kom tillbaka och sa som det var.
SÅ imorgon skulle jag få någon lapp som morsan skulle skriva på så jag får ta bort tyskan iaf.

Nu ska jag göra mig i ordning och dra ner på stan, kanske sätter mig på junis och räknar lite matteh eller något sånt.
Sedan har vi iaf någon utbildning grejs med Junis, NSF och UNF. Får väl se hur det blir iaf.
Sedan lär det väl bli lite matte när man kommer hem beroende på vad klockan blir då förstås.
Men nu ska jag inte skriva längre ska göra mig i ordning ist. smsa om det är något puss´n<3

Orkar inte längre;_;