Jag orkar inte sova. Orkar inte logga ut. Orkar inte göra mig i ordning. Är tröstig, men orkar inte dricka vatten. Måste stänga av om 10 minuter, men jag vill inte. Jag vill inte gå härifrån, jag trivs här. Jag vill vara intsängd i data rummet, isolerad från alla andra. Vill sitta i min ensamhet och skriva på min blogg och lyssna på min musik, jag vill inte gå och lägga mig. Jag vill vara hos dig. Jag behöver dig. Jag behöver någon som förstår mig och som bryr sig.
Jag vill ha imrogon, vill ha en ljus dag. Jag vill ha sällsjö, vill ha sprotlov i bydalen. Vill ha kärlek.
Vill ha någon som finns här vid min sida just nu. Jag behöver en kram.  Och någon som vill sitta med mig och lyssna på mig. Som orkar, som inte går undan.
 Behöver verkligen det just nu. Men jag kan inte förklara varför, jag behöver det bara. Det är för mycket just nu, bara för mycket liksom.