Det är slut nu, helt slut. Jag vet att jag aldrig mer kommer vakna och veta att jag går i 9an på TC och att jag måste skynda mig till skolan även fast jag har jätte nära, aldrig mer. Det vet jag ju. Och jag saknar det ju redan. Vem trodde det skulle vara så här jobbigt att sluta skolan? Inte jag i alla fall. Nä fy.
Många tårar blev det igår när det var avslutning. Jag hatar att skiljas från människor, det är det värsta jag vet. Att allt bara kan ändras på ett ögonblick liksom, som att vända på en enkrona så är allt bara borta. Alla människor, allt är bara borta. Det känna verkligen så tomt, en tomhet som gör ont. Det har verkligen varit 3 underbara år. Och jag kommer sakna det så otroligt mycket. Alla människor, allt som görs.
Att veta att jag aldrig mer kommer gå igenom korridorerna i skolan för att möta mina vänner, aldrig mer kommes se någon och springa fram till dom för att ge dom en kram. Inte stå i kön till matsalen och skratta med alla roliga människor. Inte sitta utan för rektorn i soffan på något långt hål. Och allt det andra som gjort dagarna på TC värda. Jag kommer aldrig mer se framemot att få gå till skolan på TC. Ja, jag gjorde faktiskt det. Och jag kommer faktiskt sakna det, det erkänner jag.
Avslutningen igår var fin, lagomt lång, och ja lite sorglig kanske också men. Att måsta säga hejdå till alla kanske inte är sådär jätte kul direkt. Hade köpt present till Veronica och Carina. Och när jag gav presenten till Carina kunde jag verkligen inte hålla tillbaka tårarna, och det är helt ärligt. Det var jätte jobbigt, men det kankse är något positivt, jag vet inte. Sedan gav jag presenten till Veronica också.
Men det känns mest jobbigt att lämna dom och alla kompisar i 8an liksom. Men jag vet att dom finns kvar dom kommer inte gå upp i rök.
Det har verkligen varit dom bästa åren i mitt liv, vist har allt inte varit bra, men jag har haft bra lärare, som har ställt upp otroligt bra.
Hade jag inte haft dom lärarna, och vuxna runt omkring som stöttat och peppat mig hade jag aldrig fixat dom betyg jag har nu! Dom som verkligen peppat och stöttat mig när jag ärligt tyckt att skolan bara varit skit, och det kännts som om jag bara vill skita i allt, och bara lägga ner, låta allt bli som det bli. Men då har dom funnits där för mig. Peppat mig och sagt att det här fixar du! Ja, det gör jag. Jag gjorde verkligen det, tackvare er. Och det är jag grymt tacksam över. Jag är nöjd.
 Vist att allt inte blev som det var tänkt i början, men sen då. Sen har allt fan varit bra! Jag har verkligen tyckt att dom här åren har varit roliga. Sett framemot skolan.
Men nu är det över, jag måste gå vidare och lämna alla människor bakom mig. Ingen, verkligen ingen förstår hur det känns att lämna dom. Dom gör min vardag värd. Dom har gjort min skoldagar bra. Och ja, dom har verkligen hjälpt mig igenom det, stöttat mig och fått mig att orka. Utan dom hade jag aldrig taigt mig dit jag är idag, och det är en sanning som aldrig blir lögn! Kommer sakna allt så otroligt mycket så det finns inga ord som kommer kunna beskriva den tomheten! Tack 3 fantastiskt underbara år. Utan er hade det aldrig gått. Saknaden är stor kan jag säga.
9A, ni är saknade!


Jag är nöjd med mina betyg, dom är inte världsbäst jag vet. Men jag har gjort allt jag kan, gjort mitt bästa för att fixa det här, jag är nöjd, mer än nöjd. Jag har inte toppbetyg, verkligen inte. Men vad spelar det för roll när jag ändå är nöjd.
Men utan ER hade det aldrig gått. Jag hade inte fixat det här. Men nu är det slut. Det är dags att gå vidare, ta nya tag och börja om. Dags att ta nya tag, hitta nya krafter, ladda upp och köra det sista. 3 år kvar, 3 år utan er. 3år som inte kommer bli som dom här. Det kommer kännas konstigt i höst när jag vaknar den där dagen när det är dags att pallra sig till en ny skola, med nya lärare, nya klasskompisar och man inte känner någon. Det är dags för den där dagen då man känner sig liten igen. Då man inte har en aning om vars man ska. Inte en aning om hur skolan fungerar, hur lärarna är, eller om man kommer trivas i klassen. Den dagen då man kliver in i ett klass rum men andra elever som ska vara ens klasskompisar i 3 år. Var är alla dom jag varit med i dessa 3 år då!? splittrade som vinden, inte en aning om var dom är. Men det kommer lösa sig, det kommer bli bra. Det kommer bli fin fint. Eller kommer det?
Det kommer kännas konstigt som fan att kliva in där. i en klass som är helt ny. Hur är klassen hur är lärarna, hur är skolan. MAn vet inget, allt är nytt. Det upplevs som skrämmande ibland. Men det kommer blir bra, jag lovar mig själv att jag kommer fixa det här. Men TC kommer alltid vara saknat.
Igår känns som om det var länge sen, och jag inte alls stog där igår, var ledsen för att ta avsked från alla. Det känns som om jag varit utan dom i en evighet. Men jag vet att dom finns kvar där och att dom inte kommer försvinna.
Jag är nöjd med min insats, jag skiter i alla andras MVG i alla ämnen, eller vad dom nu har för betyg. Jag fixade betyg i alla mina ämnen. Hallå i 7an kunde dom inte ens bedömma mig för att dom hade inget att bedömma för jag var inte där.
I julen i 8an hade jag betyg i 2 ämnen, mest för att dom ville vara snäll med mig. Förra sommaren hade jag i 8a ämnen, i Julas alla utom 1. Nu har jag i Alla mina ämnen. Jag kan om jag vill. Jag jämför mig med andra. Men inte när det gäller mina betyg. Jag har gjort mitt bästa och ska vara nöjd med det. Jag är stolt över mig själv att jag verkligen har fixat det här. Jag är glad, jag är nöjd. Jag är BRA!!!!
Men som sagt, saknaden är stor, det känns tomt. Som ett stort svart hål. Det blir bättre snart, det vet jag bara jag ger det lite tid. Det kommer lösa sig snart. Allt kommer bli bra!

Tack för 3 underbara år. Ni är saknade och förblir det också. Inget kommer bli som det varit! Saknaden är stor!