Onsdag, okej!?

Det som kan se bra ut, ser fint ut. Det som känns bra och verkar bra har ofta en vändpunkt, som alltid annars. Man ska inte förvänta sig för mycket av något, allt kan vända tillslut. Det finns en vändpunkt på allt. Vissa gånger önskar jag helst att jag fick slippa den, hoppa över den. Att jag kunde gå till en annan del av livet direkt istället för att behöva gå igenom det. MEn det är inte alltid man kan. Vissa saker måste man gå igenom hur tungt det än är, hur mycket man än önskar att man kunde slippa det så går det bara inte.
Just nu är det ett sånt tillfälle. Jag orkar egentligen inte. Allt vände på 5 minuter, verkligen allt. Som att vända på en femkrona sådär. Jag vet inte, men det känns sjukt jobbigt. Jag hatar när det blir såhär, det är det värsta jag vet. Egentligen skulle jag bara vilja spola tillbaka bandet några timmar, och göra allt på ett annat sätt. Allt för att slippa just det här. Måste det bli såhär? Varför?
Jag vet inte vad jag ska säga längre. Om det ens finns något att säga, det vet jag inte. Allt ska alltid bli så komplicerat. Kan man inte spola tillbaka tiden, och göra om allt på ett annat sätt, ett bättre sätt. Det är bara jobbigt att det blir så här.. Men jag vet att det är så här nu, och det får vara så, tiden får gå. Får se hur det blir senare. Det är som det är nu. Tiden läker sår.

Okey, som ni kanske förstått så har min dag inte varit det bästa hittils, med säkerhet så har den verkligen inte det. Jag tänker inte gå in på vad som har hänt. Jag tänker heller inte svara om det skulle vara någon som frågar just för att jag inte vill dra in en massa andra människor i det. För dom har inte med det att göra egentligen. Det är som det är nu. Visserligen känns det kanske ganska jobbigt, just för att det är skolan och motivationen lätt kan sjunka och det är jag rädd för och det är verkligen det sista jag vill. Därför ska jag verkligen göra allt jag kan för att inte låta det bli så.
Min dag känns otroligt kraschad, och det kraschade verkligen, allt kom som en bomb känndes det som. Och det hade kunnat bli värre, mycket mycket värre och det menar jag verkligen.
Hade det inte varit för att jag har så fantastiskt bra lärare så hade det blivit värre. Det är tur att man har lärare som verkligen är förståeende, och som faktiskt bryr sig när dom ser att man är ledsen och inte bara totalt ignorerar det. Tack Kajsa! Verkligen. Känns som jag äntligen fått lärare som verkligen förstår och bryr sig.
HAde du inte brytt dig hade min dag inte slutat som den gjorde idag. Tack igen Kajsa!

Nu ska jag se Grey´s Skriver nog mer sen. Kramen<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback