Jag orkar inte, jag orkar inte jag orkar inte. Det är verkligen helt ärligt, jag orkar verkligen inte faktiskt. Allt känns jobbigt. Den här dagen här dagen har verkligen varit ett helvete om jag ska vara ärlig. Just nu känns verkligen allt, bokstavligen skit, och det är inte en enda lögn i dom orden.
Min inspiration försvann totalt. Jag är känslig så är det, det är så det är det. KAn inte du bara acceptera det. Jag är som jag är, du är som du är. Alla är olika det vet du med. Jag vet att jag har mina brister, jag har vissa saker som jag måste jobba med, men det har alla. Alla har brister, men det hjälper verkligen inte att hacka, inte på mig. Det blir bara jobbigt för mig. JAg vill kunna ta åt mig av saker som jag gör som inte är bra, eller kanske mindre bra, eller jobbiga. Jag vill veta det jag gör som är jobbigt, det är så.
Men jag orkar inte när det är såhär bara, jag tappar verkligen all ork och all inspiration och det vill jag inte.
Jag vet att jag inte gjorde allt rätt, och det kan jag stå för. Men vem gör allt rätt? Jag menar det finns väll ändå en gräns. Jag ville inte att det skulle bli såhär. Jag fattar inte ens vad jag har gjort.
 Jag orkar inte att det ska vara såhär. Jag vill inte tappa orken och inspirationen, det har kännts så bra hittills.
Jag kan bara försöka att inte ta åt mig, och jag ska försöka göra mitt bästa, sedan om jag lyckas är en annan femma. Jag känner mig lite tom, vet egentligen inte vad jag ska säga faktiskt!