Sitter på mitt rum just nu, väntar på att dom friterade bananerna ska bli klara, det kommer bli grymt gott tror jag faktiskt. Inte för att vi har gjort det hemma någon gång förut, men jag har smakat det när andra har gjort det och då har det verkligen varit grymt gott faktiskt. Så det är väll bara att hoppas på det bästa faktiskt.
Mitt lov är ju som det är, det är varken bra eller dåligt faktiskt, det är sådär lagomt om jag får säga det själv, inte för mycket och inte för lite. Nog för att rätt stor del av min tid går åt att fundera på hur jag ska hinna med allt pluggande som jag har, men jag har bestämt mig för att inte göra det, åtminstonde inte under veckan, jag ska faktiskt ha lov, det har jag bestämt mig för. Då kan jag ju inte direkt sätta mig och plugga, nej jag behöver vilan. Ändå går jag upp vid 6 varje morgon för att pallra mig in till stan pg a latheten, eller nä brist på resor  på mitt busskort, för jag har inga kvar men vi ska fylla på det snart hoppas jag.
 Jag vill innerst inne att lovet ska ta slut, don´t ask me why, jag vet inte, jag vet verkligen inte alltså. JAg vill bara att det ska vara så, men jag kan ju inte säga emot att det är otroligt skönt med lov heller, jag känner mig rätt kluven i den biten.

Ringde och ombokade min tandläkartid idag, så nu ska jag dit den 19e November. Så om 10 dagar åker jag till Örebro. Alltså Örebro, aja. Det kommer säkert bli jätte bra hoppas jag, jag kan inte med bästa vilja påstå att jag känner mig särskilt taggad på det, inte det minsta. Egentligen vill jag nog vara hemma den helgen. Jag vill vara med på Loppisen, som vi har haft bokad i ett bra tag och jag har sagt att jag ska vara med, men nä så blev det helt enkelt inte. Allt ska alltid ske samtidigt, jag kan aldrig välja, och det är allt som om jag blir besviken på mig själv vad jag än väljer.....

Nu är bananerna klara och jag ska gå och sätta mig och se på House. Skriver kanske mer sen. KRamen<3