Jag är inte van, jag är verkligen inte van. Jag vet inte vad det är med mig längre... Allt är upp och ner, ut och in. Det är bara komplicerat. Vet inte alls vad jag ska säga längre. Jag vill bara att det ska vara över, att det ska sluta, gärna nu, helst igår. Dagen har varit underbar, men samtidigt skit jobbig.

Hade väldigt trevligt när jag och Tove var och fikade på Café station, det behövdes verkligen kan jag säga. HAde trevligt. Sedan åkte jag och tog sprutan och satan vad jag gruvade mig för det alltså. Det var verkligen inte kul, men det gick faktiskt bra trots allt. Åkte sedan tillbaka in till stan och satte mig på kontoret med Tove och Sara, fick faktiskt några vettiga saker gjort, skickade ut en ledar utvärdering från lägret och ja.
Sedan fick jag med mig Tove till Kyrkan också (Y).
Nu ska jag försöka få tag på S sedan ska jag faktiskt lägga mig.

Why so hard?