Tänker tillbaka på tider som varit, inte tider som varit nyligen, untan från låg och mellanstadiet. Hur liten man var. På personer som kommit in i mitt liv och hjälpt mig att bygga upp mig själv till den jag är idag.
Det är svårt att inse det snart är ca 10 - 11 år sedan man lärde känna en person, som man nu inte träffat ordentligt på nästan 5-6 år. När jag tittar tillbaka förstår jag inte riktigt själv hur jag var, jag vet hur jag var men har svårt att inse att det verkligen var jag som var så. Tror det handlar mycket om att jag faktiskt inte vill minnas.
Men så klart finns det saker jag vill minnas som person L kommer jag aldrig någonsin att glömma, och det finns sina skäl till det. Och "person L" är en onekligen underbar person. Och jag kan inte säga annat än att personen är saknad av mig!


Dagen i ära har tillbringats i skolan, förvånande inte sant? Jo tänkte väl det. Sedan en blixtvisit på kyrkan...
Hur som så imorgon är det tisdag, vilket för min den innebär Klippning, sedan ska jag nog åka och träna som det ser ut nu ;D Eller så blire det när häggen kan, men jag är skit pepp. Ska övertala mor min att köpa gymkortet också!

Men nu måste jag verkligen sova! Godnatt!